https://www.mdu.se/

Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. 

I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.

Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.

Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. 

Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).

Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.

Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.

Our purpose is to explore the concept of "sustainability" when understood from a performative perspective, i.e. as a concept that is filled with meaning across time. Drawing on a 10 year-long study of the digital footprint of Stockholm Royal Seaport, claimed to be northern Europe's largest sustainable urban development district, we show that "sustainability" emerged as the project became associated with particular places, projects, histories, and technologies. This means that "sustainability" was local in that it was situated in the particular spatial context of the project; temporal in that it was situated in a particular time; and political in that it expressed particular values and perspectives. The study contributes to explaining why "sustainability" remains-and always will remain-a contested concept, which is why sustainability transitions are complex. Consequently, we suggest that the transition towards sustainability always involves the transition of sustainability, something that needs to be acknowledged in order for a transition to actually become sustainable.

In the corporate quest for sustainable development, production- and product-related environmental impacts of a company can form a basis for de fining the corporate environmental profile, as well as for de fining environmental leaders. Awareness of the production- and productrelated dimensions of the environmental profile varied among companies. This paper studied descriptions and reporting of environmental issues among 19 companies ranked as Global Supersector Leaders in 2009/2010 by the Dow Jones Sustainability Index (DJSI). The results show that all of these companies are aware of production- and product-related environmental aspects. There are also examples, both as headings on websites and as sections in sustainability reports, where companies structure their environmental initiatives separately with respect to production (or their own operations) and the product. The paper ends with a proposed modelof corporate environmental profile.

The aim of this article is to explore the relation between place and its representations through a comparative discourse analysis of two different guided tours of Stockholm. The comparison sheds light on what may otherwise remain blind spots of mainstream guided tours. Applying Lefebvre's notion of representations of space and Bourdieu's ideas on symbolic power the contribution of this article is to show how all guided tours, regardless of their intention, create political, conceived spaces. Hence this article opens up for a debate on a critically aware reading of the verbal (re) presentation of the particular character of sites in and through guided tours.