https://www.mdu.se/

Forskning om integration, organisationer och interetniska relationer visar att man kan se samhällslivet i Sverige som ett socialt landskap där nya former och relationer kan skapas, upprätthålls och transformeras. Sveriges resa till mångfald ur ett historiskt perspektiv är ett av de områdena inom ramen för ett sådant socialt landskap. Vad finns det att lära sig av Sveriges resa till mångfald från Vasatiden till dagens Sverige? Vad vore Sverige utan personer med utländsk bakgrund? Vilka är framgångar, problem och utmaningar när personer med olika sociala identiteter från när och fjärran möts i olika samhälleliga arenor i Sverige? Synen på mångfald och integration kan ha sina konsekvenser såsom politiska, ekonomiska, sociala och kulturella på samhälleliga-, grupp- och individuella nivåer i en stat. Den representativa demokratin i allmänhet och valdeltagande i synnerhet i ett samhälle som präglas av mångfald är ett av de centrala områden som kan påverkas av perspektiv på mångfald och integration. Syftet med denna presentation är att lyfta fram ett historiskt värdighetsperspektiv på mångfald, integration och relaterade frågor ur såväl forskning som egna erfarenheter och upplevelser som flykting, nykomling och forskare i Sverige för att främja en ökad jämlikhet och rättvisa i mångfaldens Sverige.

I Sörmlands län finns utmaningar med brukarinflytande och det behövs ett ökat, sammanhållet och systematiskt inflytandearbete som är hållbart över tid. Därför beslutade man gemensamt i Sörmland att införa mer inflytande från medborgare. Den så kallade Forummetoden Sörmland infördes och testades vid en psykosavdelning, en psykosmottagning och en kommuns social­psykiatriverksamhet i Sörmland. Forummetoden skulle innebära samverkan med brukarrörel­sen, att personer med egen eller anhörigerfarenhet skulle utbildas till samtalsledare och att forummöten skulle genomföras. Genom forummetoden kan deltagare (patienter, brukare/ personer med egen erfarenhet och anhöriga) själva komma med förslag för hur verksamheten kan förbättras, och därmed bidra till verksamhetsutveckling. 

Forskning och utveckling i Sörmland (FoUiS) fick i uppdrag att utvärdera ”Forummetoden Sörm­land”. Datainsamling till utvärderingen skedde under tiden januari 2023 till juni 2024. Syftet var att utvärdera Region Sörmlands testning av Forummetoden vid de utvalda verksamheterna inom psykiatrisk öppen- och slutenvård och kommunal socialpsykiatri. Utvärderingen genomfördes med både kvantitativa och kvalitativa metoder och samlade in fyra olika former av data; doku­mentation från forummöten, en enkät till deltagare, en enkät till medarbetare och intervjuer med kontaktpersoner från verksamheterna. 

Utvärderingen av testningen av Forummetoden Sörmland som helhet, visar att det finns varie­rande skillnader mellan öppen och sluten vård, men även mellan regionens och kommunens verksamheter. Processen för Forummetoden Sörmland skedde dynamiskt i tre faser, med viss variation mellan verksamheterna. Trots lågt deltagande och att knappt hälften av de planerade forummötena genomfördes, anses testningen ha skett enligt planering i de utvalda verksamheterna. Flertalet forummöten ställdes in på grund av att inga deltagare kom till forum­mötet och ett fåtal forummöten ställdes in av andra orsaker, som till exempel brist på samtals­ledare. Resultaten visar att både deltagare, medarbetare och kontaktpersoner upplevde att forummetoden påverkar verksamhet och/eller patienter. Samtliga tre målgrupper gav förbätt­ringsförslag i olika omfattning och med viss variation och överlappning. Lärdomarna från utvär­deringen har utmynnat i följande fem rekommendationer, varav en del redan görs/genomförs i viss utsträckning och som kan användas för ett eventuellt framtida införande av forummetoden:

• Utarbeta en skriftlig manual och/eller illustrerad modell över hur processen ser ut och fungerar, utifrån testet av Forummetoden Sörmland. 
• Ha tydligare planer för förberedelser inför forummöten och rutiner för efterarbete efter varje forummöte så att framgångar uppmärksammas och kan användas som goda exempel.
• Ha en plan för att säkerställa deltagande, så att forummöten kan genomföras. Denna plan bör även innehålla etiska ställningstaganden, beslut gällande min- och maxantal deltagare samt lokaler som anses vara lämplig för den specifika verksamheten. 
• Upprätta en åtgärdsplan i verksamheter som inför forummetoden, för att lättare kunna följa synpunkter från att de uppkommer till deras väg genom verksamheten, beslut och återkoppling.
• Ha en tillräcklig förankring i verksamheter, på alla nivåer, för att kunna minska verksamhetsrelaterade hinder och risker, när något nytt testas.

Syftet med delstudie 3 har varit att undersöka hur det har gått med delprojektet Barn i behov av stöd utifrån en NPF-liknande problematik och piloterna Barnets bästa-hjulet och samordningsfunktion, samt Familjecentralsliknande arbetssätt 0–18 år inom ramen för utvecklingsarbetet Tillsammans för barnens bästa i Sörmland. Fokus har varit på vilka målsättningar delprojektet och piloterna haft, framgångsfaktorer och hinder samt vilka förbättringsförslag som har funnits för det fortsatta arbetet, allt i linje med det förändringsteoretiska perspektivet i hela utvecklingsarbetet. Delrapport 1 berörde initiering och uppstart av utvecklingsarbetet och delrapport 2 fokuserade på den aktiva fas som följt efter uppstarten med konkretisering och pilotprojekt.

Datamaterialet i delstudien består av gruppintervjuer och individuella halvstrukturerade intervjuer, samt dokumentation om delprojektet och piloterna. Detta utgör de grundläggande källorna för datainsamling. Sex fokusgruppsintervjuer och två individuella intervjuer med sammanlagt 24 personer, som arbetade med delprojektet och piloterna, genomfördes via Teams under perioden 8 mars – 4 juni 2024. Urvalet av intervjupersoner baserades på personernas involvering i delprojektet och piloterna. De intervjuade personerna kallas ”deltagare” i resultatredovisningen.

Resultatet visar en hel del intressanta aspekter. En återkommande och central reflektion utifrån samtliga intervjuer i samtliga delprojekt är att kontexten för en satsning påverkar hur den gestaltas. Satsningen är inte bara delprojektet och piloterna i sig utan var i organisationen det genomförs och i vilket sammanhang. En annan viktig aspekt från intervjuerna är den betydelse och roll processledarna har haft under processen. Att ha tillgillgång till processledarna och kommunikationen med dem inom ramen för utvecklingsarbetet Tillsammans för barnens bästa i Sörmland under processen gång anses vara en viktig framgångsfaktor.

Några av projekten har haft större frihet än vad som är brukligt i utvecklingsprojekt, främst inom delprojektet. Det har inte funnits färdigformulerade delmål att verka mot, vilket har inneburit att olika idéer till bryggor mellan organisatoriska mellanrum belysts på olika platser. Denna kreativitet har varit en tillgång och en utmaning i delprojektet och piloterna.

Utifrån intervjuer och befintlig dokumentation avseende delprojektet och piloterna är en generell rekommendation att identifierade framgångar, hinder och förbättringsförslag tas som utgångspunkt för det vidare förbättringsarbetet. Detta gäller både för nuvarande och kommande aktiviteter med liknande syften som delprojektet och piloterna i Sörmland, och för implementeringsarbeten i relation till den framtagna samverkansmodellen. Våra rekommendationer baserade på studiens resultat är följande:

1. Ge pedagoger kompetensstöd i att hålla svåra samtal med vårdnadshavare, erbjud handledning för lärare på fler ställen och höj och säkra kunskaperna om NPF.
2. Ha tålamod för utvecklingsarbeten och fortsätt med uthålligheten och tajmingen i sådana aktiviteter. Tålamod och uthållighet är en viktig aspekt när det händer mycket under tidspress och kan möjliggöra att arbetet blir ännu bättre framöver.
3. Fundera över de involverade professionernas behov av tid i linje med vad som förväntas av dem. Hög arbetsbelastning hos professionerna i vissa sammanhang och tillfällen kan innebära att goda exempel inte kan bli implementerade på den nivå som önskas.  
4. Ha goda relationer med föräldrar i aktiviteter som exempelvis föräldrakvällar, se även till att ha sådana forum för föräldrar på en neutral plats, och informera om dem i god tid innan.
5. Skapa processer och mekanismer som ser till att besluten följs på alla berörda nivåer, i beslut med flera parter.  
6. Säkra samverkan genom gemensamma rutiner och avsatta tider.
7. Prioritera kommunikation i den egna organisationen och till den politiska ledningen, eftersom det finns en inneboende spänning i att prova nya arbetssätt när resurserna inte räcker för att möta behoven.
8. Ha tillräcklig dokumentation för att kunna nå och involvera nya människor med intresse och vilja för sådana aktiviteter såsom delprojektet och piloterna.
9. Skapa kontinuerliga mötesplatser mellan organisationer, för att öka professionernas tillit till varandra, skapa goda förutsättningar för att få hjälp i ärenden och främja utveckling av vidare samverkan.
10. Gör det möjligt för andra verksamheter i länet att ta del av lärdomar och att få komma på studiebesök eller att få en presentation av pilotverksamheterna.

Vîrameyîşê serranê qeçekeya Sêwregi de: Perspektîfêno sosyo-bîyografîk

Vîrameyîşê qeçekeyî behsêna ke zaf cayan de vijêna vernîya ma. Hetê beşê zanistî sey edebîyat, tarîx, antropolojî, sosyolojî, sosyo-linguîstîk, perwerde, organîzasyon, averşîyayena merdimî û psîkolojî de, vîrameyîşê qeçekeyî goreyê weçînayîşê perspektîfî şenê bibê babetêndo esasî. Bi taybetî zî wexto ke merdim bi bajarê qeçekeya xo ra dûrî keweno, him hetê keyfweşey, him hetê nostaljî û him zî hetê travma û çîyê winayina na babetî hewna şena bibo aktuel. Bi nê behsîya girêdaye, amancê na xebate o yo ke bi raya vîrameyîşê qeçekeyî yê tayn sêwregijan tesbîtkerdena vîrameyîşê vîrînêbîyayeyî qeçekeya Sêwregi (Sêrek, Sûki, Siverek) de yo. Metodê xebati kalîtatîv o û materyal zî roportajê bi 18 sêwregijê ke welatanê cîya yê Ewropa di, çend metropolanê Tirkîya de û Sêwregi de manenê ra teşkîl beno. Bi analîzêndo sosyo-bîyografîka seybîyayeyê û cîyabîyayeyê mîyandê vîrameyîşê vîrînêbîyayeyî yê qeçekeya Sêwregi de ameyê tesbîtkerdene. Bi nê ya girêdaye, tayn nimûneyê keyfweşey, nostaljî, travma û çîyê sey nînan zî ameyê tesbîtkerdene. Netîceya xebate bi girêdayena xo ya bi zanistanê sey tarîx, sosyolojî, psîkolojî, pedagojî, weşey, kultur û cografya ya him vîrameyîşê vîrînêbîyayeyî qeçekeya sêwregijan ser o, him zeki sûka Sêwregi bi xo ser o û him zî vîrameyîşê vîrînêbîyayeyê sûke û cayê sey Sêwregi ser o zanayişo ke esto xurtêr kenê.

Siverek’teki çocukluk yıllarından anılar: Sosyo-biyografik bir perspektif

Çocukluk anıları, birçok yerde karşmıza çıkan bir konudur. Edebiyat, tarih, antropoloji, sosyoloji, sosyo-linguistik, eğitim, organizasyon, insan gelişimi ve psikoloji gibi bilim dalları açısından çocukluk anıları seçilen perspektife göre temel bir konu olabilirler. Özellikle insan çocukluk şehrinden uzaklaşınca, hem hoşa giden şeyler, hem nostalji ve hem de travma ve benzeri olgular açısından bu konu daha fazla güncellik kazanabilir. Bu konu ile bağlantılı olarak bu çalışmanın amacı, bazı Sivereklilerin çocukluk anıları yoluyla Siverek’teki (Sêwregi, Sêrek, Sûki) çocukluğun unutulmayan anılarını tespit etmektir. Çalışmanın metodu kalitativ metoddur ve materyal Avrupa’nın değişik ülkelerinde, bazı metropol şehirlerde ve halen Siverek’te bulunan 18 Siverekli ile yapılan söyleşilerden oluşmaktadır. Sosyobiyografık bir analiz yoluyla, Siverek’teki çocukluğun unutulmayan anıları arasındaki benzerlikler ve farklılıklar tespit edilmektedir. Bununla bağlantılı olarak hoşa giden şeyler, nostalji, travma ve bunlar gibi olgular da tespit edilmektedir. Tarih, sosyoloji, psikoloji, pedagoji, sağlık, kültür ve coğrafya gibi bilim dallarıyla bağlantılı olarak çalışmanın sonuçları hem Sivereklilerin unutulmayan çocukluk anıları, hem şehir olarak Siverek’in bizzat kendisi ve hem de Siverek benzeri şehir ve yerleşim alanlarla ilgili unutulmayan çocukluk anıları üzerine var olan bilgilere zenginlik katmaktadır.

Memories from childhood years in Siverek: A socio-biographical perspective

Childhood memories are a topic encountered in many contexts. In scientific fields such as literature, history, anthropology, sociology, sociolinguistics, education, organizational studies, human development, and psychology, childhood memories can serve as a central subject depending on the chosen perspective. Especially when individuals move away from their childhood city, this topic often becomes more prominent in relation to pleasant experiences, nostalgia, trauma, and similar phenomena. In this context, the aim of this study is to identify the unforgettable childhood memories of Siverek (Sêwregi, Sêrek, Sûki) through the recollections of several individuals. The study uses a qualitative method, with material consisting of interviews with 18 individuals from Siverek who now live in various European countries, some metropolitan cities, and Siverek itself. Through sociobiographical analysis, the study identifies the similarities and differences among the unforgettable childhood moments in Siverek. Related phenomena such as pleasant experiences, nostalgia, and trauma are also examined. The results, relevant to disciplines such as history, sociology, psychology, pedagogy, health, culture, and geography, contribute to the existing knowledge about the unforgettable childhood memories of individuals from Siverek, about Siverek as a city, and about unforgettable childhood memories from cities and regions similar to Siverek.

(This research article is written in the Zazaki dialect of the Kurdish language)

PurposeTo gain a deeper understanding of the development of a joint vision for Close Care, its obstacles and opportunities, in the region of Sörmland based on national health and social services reforms.Design/methodology/approachSeven semi-structured interviews were conducted with thirteen stakeholders. Documentation from the process was used to enhance the findings. A qualitative content analysis was performed.FindingsStakeholders described Close Care as entailing “person centeredness, cooperation, and resource sharing” but found it “too abstract”. Participation in developing the vision varied, with experiences of “external pressure” and low “readiness for organisational change”. Views on a regional vision’s “relevance and usability” differed. Participants highlighted several opportunities for the Close Care vision, such as: “a stepping-stone for implementation”, “harmonises with other health care visions” and “forming a cross municipal and regional network”. They also noted obstacles like “symbolic alienation”, “cognitive complexity”, “short-term economic reality” and “uncertainty around implementation”.Practical implicationsOpportunities and obstacles for the vision of Close Care can inform complex healthcare reforms that require stakeholder cooperation.Social implicationsUnderstanding Close Care may enable health system stakeholders to more effectively cooperate around the citizens’ needs.Originality/valueResearch on common ground has mainly focused on national or international policy levels and individual hospitals, professionals or patients. This study offers insights on regional and municipal cooperation in health care driven by a common vision.

Background: Older adult care organizations face challenges today due to high personnel turnover and pandemic-related obstacles in conducting training and competence development programs in a time-sensitive and fit-for-purpose manner. Digital microlearning is a method that attempts to meet these challenges by more quickly adapting to the educational needs of organizations and individual employees in terms of time, place, urgency, and retention capacity more than the traditional competency development methods. Objective: This study aimed to determine if and how an app-based digital microlearning intervention can meet older adult care organizations' personnel competency development needs in terms of knowledge retention and work performance. Methods: This study assessed the use of a digital microlearning app, which was at the testing stage in the design thinking model among managerial (n=4) and operational (n=22) employees within 3 older adult care organizations. The app was used to conduct predetermined competency development courses for the staff. Baseline measurements included participants' previous training and competency development methods and participation, as well as perceived needs in terms of time, design, and channel. They then were introduced to and used a digital microlearning app to conduct 2 courses on one or more digital devices, schedules, and locations of their own choice during a period of similar to 1 month. The digital app and course content, perceived knowledge retention, and work performance and satisfaction were individually assessed via survey upon completion. The survey was complemented with 4 semistructured focus group interviews, which allowed participants (in total 16 individuals: 6 managerial-administrative employees and 10 operational employees) to describe their experiences with the app and its potential usefulness within their organizations. Results: The proposed advantages of the digital microlearning app were largely confirmed by the participants' perceptions, particularly regarding the ease of use and accessibility, and efficiency and timeliness of knowledge delivery. Assessments were more positive among younger or less experienced employees with more diverse backgrounds. Participants expressed a positive inclination toward using the app, and suggestions provided regarding its potential development and broader use suggested a positive view of digitalization in general. Conclusions: Our results show that app-based digital microlearning appears to be an appropriate new method for providing personnel competency development within the older adult care setting. Its implementation in a larger sample can potentially provide more detailed insights regarding its intended effects.

Tillsammans för barnens bästa i Sörmland, är en länsgemensam utvecklingssatsning i Sörmland. Satsningens målsättning är bättre fysisk och psykisk hälsa för Sörmlands barn. Arbetet sker i samverkan mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola. Fokus för satsningen är att ta fram och påbörja implementeringen av en praktiskt förankrad och beslutad modell för samverkan med barns behov i fokus. Denna rapport är delrapport två i följeforskningen gällande Tillsammans för barnens bästa i Sörmland. Delrapport 1 berörde initiering och uppstart av utvecklingsarbetet och denna rapport fokuserar på den aktiva fas som följt efter uppstart med konkretisering och pilotprojekt.

Fokus i följeforskningen är processen, framgångar, risker och hinder, förbättringsmöjligheter samt förutsättningen att fortsatta utvecklingsarbetet när den finansierade tiden tar slut 2023. Datamaterialet i delstudien är i huvudsak utvecklingsarbetets egen dokumentation och självrapporteringar, observationer vid gemensamma möten under utvecklingsarbetet samt intervjuer. En gruppintervju med åtta deltagare gjordes inom ramen för Lärande workshop 2 i slutet av november 2022 och tre kompletterande intervjuer gjordes efter gruppintervjun. 

Utvecklingsarbetet har gått in i en mer aktivitetsorienterad fas. Det har genomförts uppstartsträffar för pilotprojektet Barn i behov av stöd utifrån en NPF- liknande problematik i Gnesta, Katrineholm och Strängnäs. Projektet gäller barn med problematik som förknippas med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Tillsammans för barnens bästa i Sörmland har även, utifrån dialog med olika intressenter, identifierat sju nyckelaspekter för framgångsrik samverkan:

• En väg in
• Relationer
• Tillit
• Samordning av stöd
• Samlokalisering
• Mobilitet
• Samsyn

Resultaten i delstudien är starkt överlappande med resultaten i den första delstudien, intervjupersonerna ser engagemang och bred förankring som viktiga framgångsfaktorer. Viktiga riskfaktorer är fortfarande omsättning på chefs- och personalnivå. I den första delstudien lyftes målen som en risk, därför att de var effektmål mer än projektmål. I denna fas har målen bedömts vara en tillgång. Målens vaghet har kunnat användas som en resurs i arbetet med att konkretisera och diskutera vad målen kan innebära för olika verksamheter och olika barn.  

Under den mer aktivitetsinriktade fasen har några nya frågor aktualiserats i intervjuerna. En sådan fråga är skolans brist på länsgemensamma beslutsarenor, något som ses som en utmaning när det gäller att fatta länsövergripande beslut och för huvudmännens möjligheter att representera varandra. När arbetet blir konkret blir det också tydligt att ambitionen att förbättra för alla barn i Sörmland kan bli svårt att realisera i Tillsammans för barnens bästa i Sörmland. Detta lyfts bland annat i arbetet med pilotprojekten. Det har inneburit en konkretisering och en förankring av samverkansmodellen i de kommuner som berörs. Det har också skapat möjligheter att förbättra situationen för barn med NPF-liknande problematik i de olika miljöerna. I intervjuerna lyfts dock även farhågor om att delprojektet ska resultera i lokala lösningar som inte går att generalisera/applicera på situationen för barn med likande problematik i andra kommuner i länet.  

I intervjuerna lyfts upplevelser och erfarenheter av processen, under projektfasen, som lärdomar för att upprätthålla och främja framgångar, förebygga risker och hinder, samt att sätta i gång förbättringar i det fortsatt utvecklingsarbetet. En generell rekommendation är att identifierade framgångar, risker/hinder och förbättringsförslag tas som utgångspunkt för förbättringsarbetet i fortsättningen. Några övergripande rekommendationer:

1. Fokusera på att säkerställa en basnivå för samverkan som når alla barn i Sörmland, exempelvis tillgång till en familjecentral.
2. Säkerställ att det finns möjlighet att dra nytta av lärdomar från pilotprojekten när dessa når resultat. Det är viktigt att resultaten lyfts från det lokala perspektivet till det regionala, så att erfarenheterna kan generaliseras i utveckling för alla barn i Sörmland.
3. Säkerställ att arbetet inte bara handlar om psykisk ohälsa, inkludera även hälsofrämjande insatser för barn med exempelvis funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar. Kanske kan det ske i samband med arbete med välmåendehjulet.  
4. Säkerställ att det tas hänsyn även till andra livsvillkor, som exempelvis ekonomiska villkor, i arbetet att främja barns hälsa.  
5. Mobilisera Tillsammans för barnens bästas beslutade mål och arbetssätt som en utgångspunkt och resurs i nya statliga satsningar.
6. För att inte riskera att arbetet avstannar, formulera snarast en plan för fortsättning (gärna förlängning) i form av fortsatt praktisk testning av nya samverkansformer och implementering av modellen.

Syftet med denna delstudie har varit att undersöka hur initiering och start av utvecklingsarbetet Tillsammans för barnens bästa i Sörmland har gått till. Fokus har varit på generella reflektioner om initiering och start av utvecklingsarbetet som process; framgångar, risker och hinder i utvecklingsarbetet hittills, samt förbättringsmöjligheter för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Utvecklingsarbetets egen dokumentation och självrapporteringar, observationer vid gemensamma möten under utvecklingsarbetet samt intervjuer utgör de grundläggande källorna för datainsamling. Intervjupersoner valdes utifrån deras involvering under initieringen och starten av utvecklingsarbetet. En fokusgruppsintervju med elva deltagare gjordes inom ramen för Lärande workshop 1 i slutet av mars 2022 och två kompletterande skriftliga intervjuer gjordes efter fokusgruppsintervjun. 

Utvecklingsarbetet hade inte en enda startpunkt, eller ett specifikt problem att utgå från. Gemensamt i beskrivningar av startpunkter är att flera parter delar en upplevelse av att något behöver göras tillsammans för barns fysiska och psykiska hälsa samt att Skottlandsmodellen lyfts som en intressant utgångspunkt. En upplevd framgångsfaktor är denna delade övertygelse om att länet behöver utvecklingsarbete för att förbättra barns mående. Det finns ett engagemang hos både politiker och tjänstemän. En annan framgångsfaktor är skolans delaktighet i styrningen av arbetet. Intervjupersonerna uttryckte även att det hade varit en lyckad rekrytering av processledare, både utifrån kompletterade kompetenser och framåtdriv. Under uppstartsfasen upplevdes att fokus var på effektmål snarare än projektmål. Intervjupersonerna lyfter detta som en dubbel risk, både att det kan forma/förskjuta förväntningarna på vad projektet kommer att uppnå och att tiden för konkret arbete blir kortare. Även omsättning i personal och chefsnivå ses som en risk. I intervjuerna lyfts även förslag till det kommande arbetet. Att arbeta aktivt med informationsspridning och att arbeta praktiskt tillsammans med hjälp av ”case”, samt att komma i gång med pilotverksamhet bedöms som viktiga framåtriktade aktiviteter. 

Upplevelser och erfarenheter av processen från och med initiering till start och fastställande av projektplan visar många lärdomar för att upprätthålla och främja framgångar, förebygga risker och hinder, samt att sätta i gång förbättringar i det fortsatt utvecklingsarbetet. En generell rekommendation är att identifierade framgångar, risker/hinder och förbättringsförslag tas som utgångspunkt för förbättringsarbetet i fortsättningen. Några övergripande rekommendationer:

1. Att ha mer fokus på projektets målsättningar 

2. Tydlig och enhetlig informationsspridning till, och förankring hos, berörda aktörer och verksamheter. Nyhetsbrevet kan behöva kompletteras med exempelvis dialogträffar, workshops eller liknande.   

3. Eftersom det finns andra aktörer som inte är representerade i styrgruppen rekommenderas att mer dialog förs med dessa aktörer.

4. Case som ett förslag på metod för att synliggöra olika förståelser för vad utvecklingsarbetet skulle innebära för olika parter i samverkan

5. Kartläggning om vad som fungerar bra och mindre bra i fråga om inkludering av berörda aktörer och att ett förbättringsarbete inleds med bland annat mer involvering av barn och vårdnadshavare.

Covid-19 började som en hälsokris och växte snabbt till en omfattande samhällskris – i det privata och offentliga livet, nationellt och internationellt, lokalt och globalt. Syftet med denna artikel är att bidra med kunskap om människors oro under covid-19-pandemins första fas i Sverige. Oro studeras utifrån sociodemografiska faktorer, socialt kapital samt människors bedömningar av nationella åtgärder och potentiella hot. Studiens teoretiska ramverk utgår från begrepp och teorier om oro och socialt kapital. Data samlades in i Sverige under april–maj 2020 med hjälp av en webbaserad enkät om människors erfarenheter av covid-19-pandemin. Genom multipel regressionsanalys och multipel korrespondensanalys fann vi att graden av oro är nära kopplad till bedömningen av nationella åtgärder som felaktiga, samt till uppfattningen att själva viruset covid-19 är det största hotet (i jämförelse med ekonomiska eller sociala konsekvenser av pandemin). Dessa faktorer var även relaterade till högre ålder, kronisk sjukdom samt lågt socialt kapital. Artikeln pekar på ett behov av mer sociologisk forskning – både kvantitativ och kvalitativ – om pandemins olika konsekvenser i vardagslivet.

De som har en ställföreträdare, vilka kallas för huvudmän, är en sårbar grupp eftersom de i många fall är beroende av andra för att kunna klara sig i sin vardag. Människor som av fysiska eller psykiska orsaker inte kan föra sin egen talan i rättsliga frågor kan få hjälp i form av en ställföreträdare enligt föräldrabalken. En ställföreträdare träder in i huvudmannens ställe i en rad situationer där huvudmannen behöver hjälp. Huvudmännens relationer till ställföreträdare har stor betydelse för huvudmännens levnadsvillkor i vardagen.

Syftet med denna förstudie har varit att undersöka huvudmännens förväntningar på och erfarenheter av att leva med hjälp från god man eller förvaltare för att kunna klara sig i sin vardag. Förstudiens frågeställningar är följande: Vilka förväntningar har huvudmännen på sin ställföreträdare? Vilka erfarenheter har huvudmännen av hjälp från ställföreträdare i sin vardag? Hur upplever huvudmännen tilltron till sin egen förmåga att kunna klara sig på egen hand i sin vardag? Hur upplever huvudmännen tilltron till sin egen förmåga att kunna påverka vilken hjälp de kan få av sin ställföreträdare? Vilka utvecklingsområden finns avseende hjälp genom ställföreträdarskap och huvudmännens tilltro till sin egen förmåga?

Ett praktiskt och erfarenhetsbaserat lärande och utveckling har stått i centrum i förstudiens design redan från början genom ett praktiknära och deltagarbaserat forskningsperspektiv. Både tematiskt öppna frågor och slutna frågor användes vid datainsamling. Beroende på deltagarnas behov och kognitiva funktionsnedsättning gavs kompletterande förklaringar av frågorna.

Huvudmännens förväntningar på och erfarenheter av att leva med hjälp från god man eller förvaltare för att kunna klara sig i sin vardag visar intressanta resultat. Likheter och skillnader om hjälp från ställföreträdare ger en bra grund för vidare utvecklingsarbeten. En generell slutsats är att det görs en del goda arbeten för huvudmännen, men det behövs en del förbättringar också. Följande rekommendationer vill vi särskilt uppmärksamma:

- Goda exempel och framgångsfaktorer i ställföreträdarskap bör tas tillvara och synliggöras

- Vad som ingår i ställföreträdarskap enligt bestämmelser bör tydliggöras mer både för huvudmännen och ställföreträdare

- Utbildningsinsatser för ställföreträdare bör ses över och kunskaper om olika typer av funktionsnedsättning som huvudmännen har ges tillräckligt

- En heterogen grupp framträder där tilltron till förmågan och förväntningar och erfarenheter varierar till en viss del, vilket är ett tecken på att dialog, samråd och lyhördhet bör prioriteras i fortsatt utvecklingsarbeten

Lättläst sammanfattning och rekommendationer

Huvudmän är en sårbar grupp.

Det är personer som har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, som gör att det kan vara svårt att klara sin vardag.

De personerna kan få hjälp av en ställföreträdare.

En ställföreträdare är en god man eller förmyndare.

Ställföreträdaren kan hjälpa till med många olika saker.

Till exempel sköta ekonomi, prata med myndigheter och se till att huvudmän får den hjälp de har rätt till.

Det är viktigt att huvudmän och ställföreträdare har en bra kontakt med varandra.

Det betyder mycket för hur livet i vardagen fungerar för huvudmän.

I den här förstudien ville vi ta reda på:

- Vad huvudmän förväntar sig att ställföreträdare ska hjälpa till med. 

- Vad huvudmän tycker om den hjälp de får av sin ställföreträdare. 

Här är frågorna vi ville ha svar på:

- Vilka förväntningar har huvudmännen på sin ställföreträdare?

- Vad tycker huvudmännen om den hjälp de får från sin ställföreträdare?

- Hur mycket tro på att man klarar sin vardag själv har huvudmännen?

- Hur mycket litar huvudmännen på att de själva klarar av att påverka vilken hjälp de kan få från sin ställföreträdare.

- Vad kan ställföreträdare bli bättre på i framtiden? 

- Vad kan göras för att få huvudmännen att tro på sina egna förmågor att klara sin vardag?

När vi ställde frågorna i förstudien ville vi göra det på ett så tydligt sätt som möjligt. 

Vi använde oss av bilder för att göra frågor och svar tydliga.

Den som intervjuade läste upp frågorna högt om det var svårt att förstå frågan, eller om man inte kunde läsa själv.

Om det ändå var svårt att förstå kunde intervjuaren förklara mera.

Vi ställde öppna frågor, alltså frågor där man själv berättade vad man ville säga som svar.

Vi ställde också frågor som handlade om ett visst område, där fick man välja ett av de svar som fanns att välja på.

Sammanlagt var det 19 huvudmän som var med i förstudien.

17 var från Eskilstuna och 2 från Strängnäs. 

13 huvudmän var män. 5 huvudmän var kvinnor, och en svarade inte på frågan om kön.

Svaren vi fick ifrån huvudmännen i förstudien var intressanta. 

Vi såg tydligt att många av huvudmännen förväntade sig samma form av hjälp från sina ställföreträdare.

Däremot såg vi att huvudmännen tyckte olika om hur de kunde påverka sina ställföreträdare.

De som inte fick den hjälp de förväntade sig tyckte till exempel att ställföreträdare kan visa, prata och förklara mer vad de gör.

Det skulle kunna göra att huvudmännen känner sig mer delaktig.

Förstudien visade att ställföreträdare gör en del bra arbeten för sina huvudmän.

Men det behövs en del förbättringar också. 

Vi föreslår därför:

- att det som huvudmännen tycker fungerar bra är det viktigt att visa för andra. 

- att man tydligt berättar för ställföreträdare vad de får och ska göra mot och med sina huvudmän.

- att man tydligt berättar för huvudmännen vad ställföreträdaren kan och ska hjälpa till med.

- att ställföreträdare får utbildning och kunskap om olika funktionsnedsättningar som huvudmännen kan ha.

- att ställföreträdare ska lyssna noga på sina huvudmän, därför att huvudmännen är olika och har olika möjligheter att säga vad de tycker och tänker.