https://www.mdu.se/

The System Theoretic Accident Model and Processes (STAMP) considers safety as a dynamic problem by focusing on interactions among system components rather than on component failure. However, analyzing complex system risks with STAMP can be challenging due to manual processes. Therefore, software tools supporting STAMP analysis have been developed. An evaluation of five tools (ASTAH, STPA, Capella, XSTAMPP, STPA Master Lite, and Visio Pro) was conducted, focusing on systems of systems (SoS) risk analysis. While all tools demonstrated compliance with the STAMP risk analysis procedure, with some tools offering additional features, a shortcoming in scalability limits the support for risk analysis of SoS. This makes risk analysis with the available STAMP tools challenging for SoS. Recommended enhancements include mechanisms to address SoS characteristics, scalability, collaboration, and improved usability. The study contributes to research on SoS risk analysis and provides direction for advancement in risk analysis tool support. 

A socio-technical system of systems (SoS) is a collaboration of independently operated and managed systems. These constituent systems join the SoS to work together for a common goal: to achieve positive emergent behaviors such as greater capability, efficiency, resource utilization, reliability, and robustness. To achieve such a goal, an SoS needs to be well-managed with mitigation plans for all system risks. However, existing risk management strategies were developed for individual, non-integrated systems and are therefore inadequate for use with SoS. This paper uses the COVID-19 pandemic in Sweden as a case study for exploring risk analysis for SoS management. We performed a risk analysis of this SoS based on STAMP (System-Theoretical Accident Model and Processes), an existing method from the safety domain, as part of developing a preliminary risk analysis process for practitioners. Preliminary results reveal that extended SoS structures, uncertainty-driven decision-making, emerging behavior, and changes in trust, policy, and legislation pose significant challenges. The study's contribution is that our findings provide a knowledge base to act as a guide for risk management of SoS. Applying a method for safety analysis to crisis management also extends the body of knowledge on methods for SoS risk analysis.

Managing a system can be critical for its successful functioning. This is especially crucial for the socio-technical systems of systems (SoS) that characterize many of modern society's critical operations. However, the management of SoS becomes complex as systems are increasingly interconnected and the dependence among connected systems intensifies. This paper explores the current state of the art on SoS management and governance from a risk management perspective. Our findings show a higher focus on SoS management; however, many studies do not holistically deal with the SoS. Moreover, our findings indicate fewer studies in SoS governance. Hence there is still a research gap. The study contributes to the body of knowledge by adding insight into how risk management fits in these domains and provides direction on the possible areas of mitigating risks.

Syftet med denna rapport är att belysa hinder och möjligheter för implementering av föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö(AFS 2015:4) i teori och praktik.

Först redovisas hur implementering av föreskriften tagit sig uttryck i praktiken via två empiriska exempel, från en kommun respektive en statlig myndighet. Resultaten visar att organisationerna särskilt arbetat med kunskapshöjning bland cheferna, utveckling av policies och handlingsplaner samt rutiner för hantering av kränkande särbehandling. Vidare har introduktionen av OSA lett till minskat individuellt skuldbeläggande genom att problem med arbetsrelaterad ohälsa förläggs till organisationen snarare än till den enskilda individen. Viktigt har också varit att integrera OSA med det systematiska arbetsmiljöarbetet samt att integrera OSA med övrig verksamhetsutveckling. I linje med detta ges också exempel på hur OSA blir en del av vardagen i organisationen, vilket är att av föreskriftens slutmål.

Därefter diskuteras exemplen från de två organisationerna utifrån implementeringsvetenskaplig litteratur för att belysa vad som kännetecknar implementeringen av OSA. Bland underlättande faktorer framgår att föreskriften upplevs vara en relevant lösning på viktiga problem samtididigt som implementeringen kan förväntas försvåras av föreskriftens komplexitet och brist på avgränsning i tid och rum. En viktig slutsats i rapporten är att implementeringen snarast blir ett kontinuerligt utvecklingsarbete än ett avgränsat projekt – vilket kan bidra till att slutmålen med att integrera OSA i vardagen kan stärkas, men också att det faller mellan stolarna och osynliggörs. Det kan också bidra till en stor variation både inom och utanför verksamheter i vad OSA innebär i praktiken.

Sammantaget visar denna rapport på komplexiteten i föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö. Å ena sidan finns ett behov av att förtydliga såväl aktiviteter som de resultat som föreskriften förväntas leda till, inklusive på vilken organisatorisk nivå de sker. Å andra sidan är inte det organisatoriska och sociala arbetsmiljöarbetet något som varesig kan eller bör särskiljas från annan verksamhetsutveckling. Detta komplicerar implementeringen, eftersom det gör det otydligare vad organisationer (och personer) konkret ska göra, liksom vad det innebär att ”lyckas” med implementeringen av föreskriften.

Inkluderande högskolepedagogik i postkoloniala kontexter: Statsvetenskap vid Mälardalens universitet 

Studentgrupper med modesta gymnasiebetyg och bakgrund som första eller andra generationens invandrare från utomeuropeiska länder innebär särskilda högskolepedagogiska utmaningar. I litteraturen har ”mångfaldsmedveten pedagogik” (Wickström 2011) och ”inkluderande undervisning” lyfts fram som möjliga lösningar.

Studien är på planeringsstadiet. Vi avser utveckla ett antal läraktiviteter för ökad inkludering i utbildningen i statsvetenskap på Mälardalens universitet samt följa upp genomförda insatser med berörd studentgrupp genom fokusgruppsintervjuer. Vi avser studera hur inkluderande praktiker upplevs av berörd studentgrupp ur ett inkluderingsperspektiv. Vilka läraktiviteter anses ha fungerat respektive inte fungerat? Vad ses som hinder respektive möjligheter för inkludering?

Studien tar sin utgångspunkt i postkolonial teori (Andreotti 2011; Subedi & Lynn Daza, 2008) som erbjuder kritiska perspektiv på nutida global västerländsk dominans, nationalism och medborgarskap, samt betonar agens och hur marginaliserade grupper är kapabla att störa eller göra motstånd mot dominerande diskurser. I linje med den teoretiska utgångspunkten blir det viktigt att ge röst åt deltagarnas erfarenheter och deras uppfattningar om vad som (dis)kvalificerar som inkluderande undervisning, snarare än att i förväg skriva fram något bestämt synsätt.

Rekrytering av deltagare till fokusgrupperna görs i samverkan med studentföreningen. I intervjuerna önskas återkoppling på läraktiviteter riktade mot språk, innehåll i och former för undervisningen: stöd i akademiskt skrivande; basgrupper för trygg lärmiljö; ökad studentaktivitet och förmåga till kritisk reflektion i flippade och digitala undervisningssammanhang; variation i examinationsformer över program; kamratrespons för ökad studentinteraktion och lärande i samspel; tillgodose olika lärstilar genom inspelade föreläsningar, vloggar, veckobrev, osv. Intervjumaterialet tolkas delvis utifrån en diskurspsykologisk ansats (Potter & Wetherell 1987) som fokuserar på de tolkningsrepertoarer/diskursiva resurser som deltagarna använder.  

På konferensen kommer vi redovisa planerat upplägg och några preliminära resultat.

Crisis management (CM) is facing new challenges due to the increasing complexity of contemporary society. To mitigate a crisis, it is often necessary for a collection of independent systems, people, and organizations to cooperate. These collaborating entities constitute an interconnected socio-technical system of systems (SoS). An important question is how a CM SoS should be constructed to minimize the risk of failure and accurately handle a crisis. SoS pose new challenges in analysing risk during interactions. This paper investigates whether the risk analysis method STAMP (System-Theoretic Accident Model and Processes) is suitable for SoS, using a forest fire rescue operation case study. Results show characteristics of various risk sources and identify some SoS characteristics, such as dynamic structure and latent risks, that are not sufficiently handled in STAMP. The study further contributes to the body of knowledge by presenting potential directions for research on SoS risk assessment methods.