Som ett medel för att kringgå den välkända implementeringsproblematiken med att engagera medborgare/boende i utsatta områden har projektet ”Vårt Årby i bild” visat stor potential. Dels för att det utgör ett alternativ till tjänstemannadominans, dels för att det inkluderar de boende som ännu inte kan svenska och som vanligtvis inte kan/vill (av det och andra skäl) utöva sin rätt till att exempelvis delta i demokratiska val. Syftet med denna studie är således att samla in unika kvalitativa data i form av de boendes skildringar av sin stadsdel i bildform. Metoden (medborgarforskning) eftersträvar att bryta tystnadskulturen i området, ta vara på de boendes vilja att engagera sig samt att utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv bredda vår kunskap om ett marginaliserat samhälles situation i en stadsdel som Årby, och i förlängning även andra liknande områden i Sverige. Vi vill veta: 1) vad resultaten (bilderna och relateradeutsagor) säger om de boendes syn på Årbys olika kontexter, 2) hur samhällsvetenskaplig forskning kan bidra till en ökad kunskap om utsatta stadsdelar,och 3) vilka rekommendationer denna studie kan presentera som underlättar för stadens politiker, tjänstemän och närbyråkrater att åtgärda de problemsom de boende beskriver i Årby. Den övergripande slutsatsen är att endast hälften av alla bilder som togs av medborgarforskarna har ett positivt innehåll. De i särklass mest positiva bilderna berör stadsdelens utemiljö och i mindre utsträckning dess fysiska kontext. För det första, bortsett från vad forskning skulle betraktas som en ytlig social gemenskap, är det tydligt att Årbys sociala kontext nästan uteslutande förknippas med kriminalitet som utförs av gäng och kännetecknas av våld. Som en följd av rädslan för att bli föremål för gängens våld i kombination medett allmänt dåligt underhåll förväntas de vuxna boende alltjämt att; 1) vara missnöjda mitt sitt boende, 2) må relativt dåligt, 3) ha en negativ syn på sin stadsdel, och 4) vara rädd för att även utomstående delar denna negativa bild av Årby. För det andra betraktas tvättstugor och privata näringar som Årbypizzerianav de boende som ”farliga platser”, medan utifrån de positiva minnen som bilder alstrar hos unga boende kan det slås fast att kommunala verksamheter som Årbyskolan uppskattas. Dock kan skolans nedläggning minska möjlighetenför ungdomar att ingå i viktiga sociala nätverk. För det tredje kan det konstateras att Årbys lekplatser, fotbollsplaner och andra grönytor är i särklassdet mest positiva inslaget i stadsdelen eftersom de ligger nära bostadshusen samt skapar goda minnen, trygghet och välmående. En fördel med att många Årbybor nyttjar lekplatserna är att det ökar barnens hälsa, välmående, samt sociala kompetens och deras föräldrars sociala inkludering.Som förslag på framtida åtgärder bör den sociala gemenskapen i denna mångetniska stadsdel stärkas ytterligare. Det kan göras genom att exempelvis återupprätta Årbyfestivalen, eller genom att anordna liknande aktiviteter. Ett annat sätt att stärka den sociala gemenskapen är att fortsätta med att rusta upp lekplatserna och fotbollsplanen samt underhålla tvättstugor och portingångarna. Båda dessa åtgärder skulle kunna leda till att ungdomar och vuxna från det omgivande samhället besöker Årby oftare. En mycket svårare åtgärd bliratt framöver bryta gängens dominans i stadsdelen.