Studiens syfte var att undersöka hur vårdnadshavare upplevde digitaliseringens påverkan på barns lärande med särskilt fokus på både möjligheter och utmaningar relaterade till barns skärmanvändning. Metoden var semistrukturerade intervjuer som analyserades efter sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt med hjälp av begreppen som verktyg, redskap, mediering och den proximala utvecklingszonen. Resultaten visar att vårdnadshavare uppfattar skärmar som ett pedagogiskt verktyg och praktiskt stöd i vardagen men att vårdnadshavare samtidigt uttrycker oro över barnens sömnsvårigheter, koncentrationsförmåga och sociala interaktioner. Slutsatserna är att vårdnadshavare troligen anpassar skärmtiden utifrån barnets individuella behov och utvecklingsnivå. Vårdnadshavarens aktiva engagemang, deras digitala kompetens och förmåga att skapa balans mellan skärmaktiviteter och lärande utgör en förutsättning för att skärmanvändning ska kunna stödja barnen i deras lärande. Studiens relevans är att den bekräftar antaganden i tidigare forskning som att skärmanvändning är en del av familjens vardag. Vårdnadshavare efterfrågar mer stöd, vägledning och kunskap för att kunna hantera barnens användning till digitala verktyg på ett pedagogiskt sätt, vilket kan användas i förskola och föräldrautbildning för vårdnadshavare i en digitaliserad vardag. Studiens resultat bekräftar tidigare forskning.