Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares roll och arbetssätt i att främja barns språkutveckling genom högläsning, samt deras uppfattningar om högläsningens betydelse och hur den fysiska och pedagogiska miljön möjliggör tillgänglighet till högläsning och stödjer barns språk. Studie bygger på en kvalitativa metodansats och är genomfört genom semistrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och de centrala begreppen inom perspektivet som stöd. Studiens resultat skildrar hur förskollärare förhåller sig till språkutvecklande arbetssätt där barnet står i centrum. Slutsatsen understryker förskollärarens medvetenhet i arbetet med barns språkutveckling, särskilt genom användningen av högläsning i förskolans vardag. Resultatet beskriver hur förskolläraren förhåller sig till högläsning, den pedagogiska och fysiska miljön samt hur de inkluderar barnen i högläsningen. Flera av hindren för att ha högläsning var gruppstorlek, tid och tillgången till avskilda rum.