Dagvattenkvaliteten i hamnområden är ofta svår att definiera på grund av att hamnen ofta ligger inom industriområden med flera angränsande verksamheter och aktörer sammankopplade i samma avlopp och dagvattensystemet. Eftersom hamnen ligger närmast recipienten påverkas mätresultatet i hamnens provtagningspunkt av samtliga i avlopps- och dagvattensystemets tillförda föroreningar, vilket utgör svårigheter att få en tydlig bild av enbart hamnverksamhetens miljöpåverkan av vattnet. Bedömningsgrunder för vattenkvalitet i dagvatten och avloppsvatten är svårdefinierbara. De bedömningsgrunder som finns bygger på ett statistiskt material som utgår från olika provtagningar gjord i dag- och avloppsvatten system runt om i Sverige.
Däremot i naturvatten finns goda underlag till vattenkvalitetsbedömningar i form av gränsvärden och normer vilka är vedertagna i litteraturen.
I Västerås har hamnbolaget under några års tid haft hela ansvaret för mätning av förorenat vattnet i områdets dagvattensystem. Detta gäller även de föroreningar som inte härstammar från hamnens egen verksamhet, utan även från den omkringliggande. Juridiskt sett strider detta mot de allmänna hänsynsreglerna om att förorenaren betalar som beskrivs i miljöbalken. Kostnaderna har lagts på en enskild aktör för ett helt avlopps och dagvattensystem, där flera aktörer bidrar till miljöbelastningen. Detta har skett med förevändningen att hamnen är enskilt största verksamhet som bidrar med de största utsläppen av föroreningar till vattnet, vilket denna studie visar vara det motsatta förhållandet.