Detta arbete är en fallstudie som undersöker konflikten i Ukraina. Syftet med denna studie är att studera kriget i Ukraina utifrån begreppet proxy war och Sveriges utrikespolitik gentemot Ukrainakriget. Metoden är av kvalitativ karaktär till följd av en vetenskaplig litteraturinsamling och semi-strukturerade intervjuer som empiriskt material. Intervjupersonerna är universitetslektorer på svenska universitet. Arbetet är avgränsat till det upptrappade kriget år 2022, med en viss djupdykning i krigets början, vilket är år 2014. Studiebidraget med detta arbete är en djupare förståelse kring olika krigsaspekter.Det finns huvudsakliga slutsatser som resultat av undersökningen. Den ena är att Ukrainakriget inte är en isolerad konflikt mellan Ukraina och Ryssland. Det finns olika inslag av ombudskrig i konflikten med externa aktörer som försöker nå ett önskat strategiskt utfall med krigsutvecklingen. Externa aktörer deltar som icke-krigförande genom att stödja Ukraina utan att själva direkt ingå i direkta krigshandlingar. Den andra huvudsakliga slutsatsen är att svensk utrikespolitik nått en historisk brytpunkt. Det svenska stödet till Ukraina och de utrikespolitiska åtgärderna är utmärkande. Till följd av kriget har Sverige antagit en positiv inställning till NATO-anslutning och lagt sina säkerhetspolitiska kort på ett lyckat ukrainskt försvar. Sverige bidrar med ett omfattande stöd till Ukraina, sanktionerar ryska aktörer och är i linje med den västerländska enheten. Därmed har Sverige överlämnat alliansfriheten.