Enligt skollagen ska all utbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (SFS 800). Denna förändring för rektorer och lärare i skolan har inneburit många diskussioner om vad det innebär i skolans arbete. I ett nordiskt masterprogram i pedagogik med inriktning mot aktionsforskning blir såväl vetenskaplig grund som beprövad erfarenhet centrala delar genom hur programmet lagts upp. Programmet utgår från en nordisk bildningstradition inom vilken aktionsforskning kan placeras. Centralt är då att se läraren som nyfiket undrande över vad som sker i praktiken och vad som kan förbättras, iscensättning av aktioner som följs och analyseras (Rönnerman, Salo & Furu 2008). Tre centrala aspekter karaktäriserar programmets utformning: 1) dialog och respons; 2) aktionsforskning; 3) fördjupad förståelse. Studierna varvades med undersökningar i egen praktik och litteratur som fortlöpande blivit innehåll för dialoger i grupp. Dialogerna har i programmet succesivt utvecklats till en form av responsseminarier som haft en progression genom programmet. På vilket sätt har mastersprogrammets utformning haft betydelse för studenters lärande och professionella utveckling? Sju studenter/yrkesverksamma lärare som representerar alla skolformer intervjuades efter genomfört och examinerat mastersprogram. Intervjuerna bandades och täckte fyra områden: 1) bakgrund och motiv för programmet; 2) val av innehåll för examensarbetet; 3) studiernas mening, relevans och betydelse för eget lärande och utveckling av praktiken och 4) om och på vilket sätt studierna hade inverkan på den egna praktiken. Data bearbetades genom att forskarna var för sig läste varje intervju och gjorde en kondenserad (Kvale & Brinkmann, 2014) sammanfattning för att fånga essensen relativt syftet. Denna version lästes av den andre forskaren och tillsammans diskuterades alla sammanfattningarna som sedan skrev om till en narrativ (realist tale) för varje lärare (van Maanen, 1988). Studenterna i studien godkände berättelserna. För analys användes teorin om praktikarkitekturer där framför allt möjligheter och begränsningar för eget lärande fokuserades (Rönnerman & Olin, 2021). Resultatet av studien visar att studenterna erhöll kunskap och kompetens genom deltagande i masterprogrammet. Detta visade sig genom att de - genom litteraturstudier utvecklade förståelse för alternativa perspektiv på egen praktik - undersökte, analyserade och dokumenterade förändringar i den egna praktiken (aktionsforskning) - värderade dialoger som ett positivt och utvecklande inslag i studentgruppen - överförde dialogformen från programmet till den egna praktiken Finns liknande erfarenheter från andra program? Hur skulle ni värdera de aspekter som programmets utformning bygger på utifrån era erfarenheter?