https://www.mdu.se/

De senaste decenniernas samhällsutveckling där Sverige dels har gått mot att bli ett allt mer heterogent samhälle, dels har brottats med en växande gängkriminalitet och skjutvapenvåld, har satt en ökad press på skolan. I den allmänna, såväl som politiska debatten, nämns oftast skolan som den arena där samhällets problematik kring utanförskap ska förebyggas. Genom skolan ska barn och ungdomar införskaffa sig både nödvändiga kunskaper samt fostras till demokratiska samhällsmedborgare. Emedan detta uppdrag i grunden inte är något nytt, så skulle utgångspunkten för det värdegrundsbaserade fostransuppdraget kunna sägas ha ändrats, från efterkrigstidens ’vaccination mot fascism', till ett som ska förebygga utanförskap och att ungdomar hindras från att dras in i gängkriminalitet. Föreliggande studie syftar till att analysera den svenska gymnasieskolans, i allmänhet, och samhällskunskapens, i synnerhet, samhällsfostrande uppdrag utifrån ett post-politiskt perspektiv såsom det definieras av Mouffe, och syftar till att undersöka huruvida dess formuleringar kan anses hjälpa eller stjälpa dess uppdrag sett utifrån samhällets förändringar. Arbetet med detta sker genom dels en kvantitativ, dels en kvalitativ analys av gymnasieskolans läroplan, Gy11, så väl som samhällskunskapens ämnesplans och kursplanen för samhällskunskap 1b. Analysen baseras på principerna kring designations analysis och relevance sampling.  Studien visar att de styrdokument som analyserats i väsentliga drag är brett formulerade och därmed lämnar mycket utrymmer för egna tolkningar. Ur ett post-politiskt perspektiv så skulle styrdokumenten kunna kritiseras för att spegla den ideologiska konsensuskultur som Mouffe menar råder i framförallt västerländska demokratier, och där avsaknaden av tydliga ideologiska initiativ inom politiken blir en grogrund för extremism samt populism. Inom skolan skulle detta post-politiska tillstånd kunna sägas sakna den fredliga agonism som Mouffe efterlyser och därmed inte vara positionerad för att varken bemöta eller lösa samhällets pluralism, utan istället förvärra den antagonism som Mouffe menar är ofrånkomlig i heterogena samhällen.