https://www.mdu.se/

Denna studie syftar till att undersöka hur speciallärare och matematiklärare samarbetar för att stödja elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) i matematikundervisningen i årskurs 4–6. Studien fokuserar särskilt på vilka metoder, strategier och anpassningar som används i undervisningen för att främja dessa elevers matematikutveckling. Det teoretiska perspektivet utgår från ett specialpedagogiskt perspektiv med stöd i det relationella, individinriktade och dilemmaperspektivet. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats där nio semistrukturerade intervjuer med speciallärare och matematiklärare samt sex observationer av undervisning och planeringsmöten låg till grund för datainsamlingen. Urvalet gjordes strategiskt i en mindre kommun för att fånga relevanta erfarenheter. Innehållsanalys användes som analysmetod.

Resultaten visar att samarbetet mellan speciallärare och matematiklärare tar sig uttryck i gemensam planering, kartläggning, samundervisning och professionella samtal, där respektive yrkesroll bidrar med sin specifika kompetens. De mest verkningsfulla strategierna är tidiga och systematiska kartläggningar, kontinuerlig dialog, ömsesidig respekt och ett gemensamt ansvarstagande för undervisningens utformning. Resultatet visar också att anpassningar och stöd i matematikundervisningen för elever med NPF utformas både på generell och individuell nivå. Anpassningarna tar sig uttryck i tydlig struktur, visuellt stöd, varierade arbetssätt och relationsskapande insatser. Studien visar att relationen mellan lärare och elev är avgörande för att anpassningarna ska bli meningsfulla och effektiva.

Slutsatsen är att samarbetet mellan speciallärare och matematiklärare är avgörande för att skapa en inkluderande matematikundervisning för elever med NPF. Genom gemensam planering, kartläggning och dialog kan undervisningen anpassas både generellt och individuellt. Viktiga framgångsfaktorer är tydlig struktur, varierade arbetssätt och en stark relation mellan lärare och elev – där just relationen framstår som central för att anpassningarna ska bli verkningsfulla.