https://www.mdu.se/

Bakgrund: Covid-19-pandemin innebar en global hälsokris som förändrade vårdens förutsättningar drastiskt. Sjuksköterskor befann sig i frontlinjen och mötte en arbetsmiljö präglad av hög arbetsbelastning, resursbrist och snabbt förändrade riktlinjer. Denna situation ledde till omfattande emotionella och fysisk påverkan. Rädsla för smitta, oro för anhöriga, känslor av ensamhet och etiska dilemman var återkommande. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som drabbats av covid-19. Metod: Denna litteraturöversikt är baserad på Fribergs modell. Tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod analyserades. Resultat: Resultatet presenteras i fem teman: osäkerhet i vårdande, ökad arbetsbelastning, känslomässiga reaktioner, anpassning och professionell utveckling samt vikten av kollegialt stöd. Erfarenheterna präglades av oklara riktlinjer och brist på information, vilket skapade stress och osäkerhet i vårdsituationen. Arbetsbördan ökade kraftigt, ofta utan tillräckliga resurser eller återhämtning. Känslor av rädsla, skuld och ensamhet var vanliga, särskilt relaterade till risken att smitta anhöriga. Samtidigt visade sjuksköterskor stor anpassningsförmåga och utvecklade sitt professionella ansvarstagande. Kollegialt stöd framträdde som en viktig skyddsfaktor och möjliggjorde reflektion och gemenskap i en svår tid. Slutsats:För att möjliggöra hållbar vård krävs organisatorisk tydlighet, tillgång till resurser och stödjande arbetsmiljö. Sjuksköterskors erfarenheter under pandemin erbjuder viktig kunskap för att rusta vården inför framtida kriser.