https://www.mdu.se/

 På temat ”vad händer efter att man blir excellent lärare” beskriver vi hur våra förvänt-

ningar och det hårda arbetet med den pedagogiska meriteringen framskridit. Tiden

efter utnämningen upplevs av oss personligen som frustrerande då vi upptäckte att

väldigt lite förändrades – inga nya uppdrag kom, inga nya dörrar öppnades och det

enda konkreta som hände var att vi kunde säga att vi blivit excellenta lärare. För vår

utveckling som individer och utvecklingen i rollen som lärare var det förstås gynn-

samt, men på det organisatoriska planet hände ingenting. Vi hade hoppats på att

universitetet skulle agera utifrån att alla vi meriterade och excellenta vore en resurs

som borde komma organisationen mer till nytta, att våra kunskaper skulle påverka

verksamhetsutvecklingen inom utbildning, men nej. Efter att ha diskuterat situatio-

nen, bestämde vi oss för att försöka göra något åt det, bland annat genom att genom-

föra en workshop om meriteringsmodellen på en konferens samt skriva denna text

som ett inlägg i debatten om den pedagogiska meriteringens roll vid våra lärosäten.

I kapitlet diskuterar vi våra upplevelser som excellenta lärare och presenterar resultatet

från vår workshop. Texten avslutas med förslag på hur våra lärosäten skulle kunna

plocka upp den pedagogiska kompetens som finns hos meriterade och excellenta

lärare samt göra något produktivt och värdefullt av den. Detta för att i akt och mening

utveckla meriteringsmodellen från att vara en process för individuell utmärkelse till att

bli en central organisatorisk resurs.