Förändringarna inom välfärdstjänstesektorn i Sverige har det senaste decenniet varit genomgripande. Rationaliseringar och ett decentraliserat resultat- och kostnadsansvar har i många fall medfört ökade arbetskrav, och socialsekreterares situation framstår som särskilt svår. Ansvaret att hantera obalansen mellan krav och resurser har decentraliserats till den enskilde socialsekreteraren. När resurserna inte matchar de kvalitetskrav som ställs tvingas socialsekreterarna till strategier som antingen äventyrar deras egen hälsa eller kvaliteten i arbetet.