Den här uppsatsen handlar om hur några pedagoger som arbetar i förskoleklass uppmärksammade och kartlade barns behov av stöd i sin matematikutveckling, samt vilka lärande situationer som pedagogerna erbjöd. Syftet med denna studie var att beskriva och analysera vilka strategier pedagogerna använde för att uppmärksammade och stötta barn i sin matematikutveckling. Uppsatsen har en kvalitativ ansats och bygger på åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och textmassan analyserades med syfte att finna kategorier och teman. I varje tema kodades flera undergrupper som tolkades. I resultatet framkom hur pedagoger arbetade med matematik i förskoleklass och vilka strategier de hade för att utveckla matematikförståelse hos barnen. Resultatet visade att pedagogerna har ett eget matematikkunnande och att de planerade med kollegor för en verksamhet där alla barn kunde utvecklas. De beaktade all matematik som fanns i barnets vardag och de erbjöd ett varierat matematiklärande. Pedagogerna var eniga att matematiken i förskoleklass skulle vara lustfylld och att leken var en grund för att barn skulle utveckla matematikförståelse. Vår slutsats var att det ökade kollegiala lärandet kan bidra till att stötta barn i behov av stöd i sin matematikutveckling.